Är idag fortfarande irriterad på gårdagens händelser samt nya som jag inte orkar berätta mer om än så. Förutom att jag är irriterad är jag besviken, ensam och ledsen. Orkar verkligen inte med det här nu. Om jag lyckas ta mig igenom det här hel så vet jag inte vad som har hänt med den här världen. Det vet jag visserligen inte ändå. I alla fall så är det lite sovmorgon imorgon innan det är dags för skola och sen vet jag ärligt talat inte riktigt varat jag ska ta vägen. Jag har sagt en sak till alla runt omkring mig, men jag vet inte riktigt vad jag vill just nu. Har du någonsin känt som att varje andetag fört dig ett steg närmare marken, att hjärtat slår så hårt att de skulle kunna hoppa ur bröstkorgen, att det svider så på kinderna för att saltet från tårarna börjat torka? Så känns det nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen och inte om jag ens ska våga kliva utanför dörren. Lättast vore det att bara sitta här tills saltet är helt torrt och går att skrapa av.

Har haft en lugn dag idag. Inget särskilt har hänt. Bara en underlig ensamhet som förföljt mig sedan jag vaknade imorse.
Pappa kom hem nu. Får se om det händer något. Får se om jag gör något. Mobilen ligger på sängen och jag väntar på att någon ska ringa. Väntar på att någon ska ringa så att jag kan få lägga på. Kalla mig dum, elak, vad du vill. Det är så det är.

Sitter i sängen med en glödhet dator på solbrända ben. Borde egentligen läsa på mer inför historian imorgon, men jag måste verkligen pausa och skriva av mig lite. Är så himla irriterad på en massa saker just nu. Till och börja med så är jag irriterad på Mondial assistance och Airfrance. De vill nämligen inte hjälpa till med en reseförsäkring som jag inte har eftersom det inte gick att göra via deras hemsida eftersom det är något fel på den (det har de själva sagt). Så nu är jag riktigt irriterad på att allt krånglar så. Det sorgliga är att jag inte riktigt vet vad jag ska glädja mig åt just nu. Få se… var hos tandläkaren idag och det gick riktigt bra, det gick hyfsat bra på matte C nationella provet, har övningskört med pappa och ätit muffins på textkommunikationen utomhus i solen. Tillbaka till irritationen. Har bränt mig på armar och ben, min pojkvän svarar inte på telefonen, ingenting går som jag vill och i min klass finns alltför många bitchiga barn som inte vill lyssna eller ens försöka förstå sig på mig. Snälla, låt mig vara ifred!

Bra att veta: den som säger ”tålamod är en fiskares bäste vän”, nu ligger riktigt illa till!

Igår var en bra dag. Två lektioner på morgonen, sen sitta kvar i skolan och vänta på att tiden ska gå. Fick tillbaka engelskanovellen (MVG) och körde sen en totally awesome körlektion på körskolan. Gled runt inne i stan och inte en enda människa blev skadad!:D Sen när man kom hem jobbade man på som en liten fisk och lämnade till slut in historiauppsatsen. Efter en alldeles perfekt dag, bestämde jag mig för att vara lite extra duktig och använda tandtråd extra noga. Resultat: en bit av en tand lossnade! Roligt, roligt! Så idag blir det till att ringa folktandvården när jag kommer hem.

Såg på facebook en rolig grupp med följande beskrivning:

”Sweden is not a real country”

I’ve never been to Sweden. Obviously. But I have been to Ikea and I have a theory that the concept for both Sweden and Ikea were part of some brilliant MBA student’s thesis.
”But I’ve been to Sweden” you say. Well…you THINK you’ve been to Sweden.
”What about the hockey team?” you ask. Good question. Mats Sundin and all those ”Swedish” hockey players…Ikea employees.
I mean seriously…have you seen the names for things at Ikea? They want us to believe that it is a real language.

LACK = TV bench
ROGER = chair of some sort
BILLY = bookcase

Yeah…how about these words: FAKE! PHONY! BOGUS!

Ever wonder why ”Swedes” speak English so clearly? It is becoming obvious, isn’t it?
What about ”Swedish” Meatballs? Everyone knows the Italians invented meatballs. And Italy, by the way, is a real place.
Join and let the world know that you’re no longer going to be duped by what is, admittedly, a brilliant marketing scheme.

Vad ska man säga? Klockrent!:D

Är jätteskönt ute idag och det var det igår med, så glassa blir. Får se om det blir med eller utan glass(A).

Hur ska man göre egentligen när man hamnar i kläm mellan kompisar? Det är ju inte som det är så att man kan prata med dem om det och få ett objektivt svar. Har två kompisar som jag tycker om väldigt mycket, men de verkar ha ganska svårt för varandra. Det tråkiga är att de kommer till mig och snackar skit om varandra, jag kan helt ärligt säga att det finns knappast en människa jag träffat som jag inte sagt något ont om, men det känns jobbigt när de kommer till mig och beklagar sig över varandra. Jag vill inte stå i mitten och jag vill inte behöva välja någons sida! Allra helst vill jag ju såklart att de ska sluta och låta mig ha en fot på vardera sida, men de gör det inte lätt för mig. Kanske skulle man besvära sin pojkvän med scenariot och höra vad han tycker, eller så försöker jag lösa det själv. Får se.

Var i alla fall ute och övningskörde en stund med pappa i kvällssolen förut, helt underbart! Inga som helst problem med bilen, solen i ögonen, barn som sprang ut i gatan eller ens farbror lisen (polisen) som jag mötte på väg tillbaka från hamnen! Inga motorstopp, inget hackigt körande och inget onödigt trampande på kopplingen = körkort, ett steg närmare!

Ovärt att veta: vaknade imorse och såg i spegeln att framtänderna var täckta av något lila, salt dregel. Det visade sig vara blod, wtf kom det ifrån?! *vampire*

Har idag inte haft en så alltför rolig dag. Därför kommer jag hit och skriver av mig lite grann. Började med matte och fysik, åt lunch och sen kom det stora, fruktade fysikprovet på 3h! Det var inte lika illa som jag hade föreställt mig- det var värre:D Bestämde mig därför att göra som med alla andra fysikprov: glömma och ignorera dem helt och hållet! Ska bara ta det lugnt ikväll och göra precis det jag känner för. Var förresten ute och övningskörde för en liten stund sedan med pappa och förutom att jag börjar visa lite skills i trafiken så glänste en fasan i tillvaron när jag skulle vända på ett vändplan. Den var jättefin och stor och bara stod där, några meter bort från bilen. Bilen har förresten ingen fungerande handbroms (!) så därför blir det inga stora utflykter förrän den är fixad, vilket den ska bli den 12:e maj, om en vecka. Sen ska den in på lagning den 17:e (tror jag det var) och reparera en skada vid höger bakhjul. Den 19:e är det dags för körlektion igen med mr körskolelärare, kanske blir stadstrafik för första gången:DD!

Dissen till: Cykelverkstan som tog 1209:- betalt för min reparerade cykel förra veckan!

Hissen till: Min körskolelärare samt bra musik, ni är bäst!

Den här veckan har, och kommer att gå i ett. Igår var det spanska i stora lass samt kemi och bilteori-kurs. Idag hade jag faktiskt sovmorgon, databas, kemi och historia. Måste också skriva klart novellen och lämna in den innan imorgon. Imorgon är det fysik (rep. inför provet nästa onsdag), matte (inför nat. matte  C-provet) och projekt-info. Sen 16.15 ska jag på jobbintervju. Ska också jobba med kemiuppgifter och ta in cykeln till stan, eller rättare sagt så ska pappa ta in cykeln till stan. På torsdag ska cykeln lämnas in på reparation, jag har sovmorgon till 11.00 (sweet!), historia, matte, håltimme och till sist textkommunikation. Fredagen är nog den enda dagen som är ganska vanlig; kemi och gympa på morgonen, sen matte, fysik och textkommunikation. Hur det blir till helgen har jag faktiskt ingen aning om. Det är ju första maj och så, så det kanske blir ut till farmor och farfars sommarstuga, vem vet? Fysikplugg blir det i alla fall, men ingen spanskaläxa har jag tills på måndag (!).

En liten fråga: när ska jag hinna andas?

Gråt dig en flod vila på
När vi stannar kvar vid strandkanten då
Vi ska se dig få färdas på salta vatten
In i den svala och tysta natten

Det borde inte få finnas på riktigt
Att någonsin mista något så viktigt
En orättvisa så ojämförbar
Ett tomrum som inte kan lämna nåt kvar
Vi fyller med saknad och minnen
Bedövning för alla sinnen

Det får vara glädje, det får vara sorg
Bara trygghetens murar får bilda vår borg
Jag vet du vill vara ifred
Men minns att min vänskap är bred

Med tiden det kommer att lätta
Den tyngd som fästs vid ditt hjärta
Det finns inte ord nog till tröst
Det finns ingen inre röst
Som säger hur du ska göra
Med minnen så långa och sköra

Jag hoppas att allting jag skrivit
Inte bara är ord som blivit
Allt för långa att lyssna på
Hoppas du inte ser det så

Glöm ej jag alltid kan ge dig ett öra
Om det finns nånting du vill jag ska höra
Minns att jag alltid ska vara din vän
Oavsett vad som händer sen

Tillägnad en mycket speciell och underbar människa, min vän.

Tog den här bilden med mobilen på väg från busshållsplatsen i eftermiddag, vårens första blåsippa håller på att slå ut- även om mitt hjärta växer inåt.

Föredömligt! Mycket föredömligt!
Britney Spears har valt att inte bara visa upp de retuscherade reklambilderna på henne i bikini, utan även de oretuscherade bilderna.

Den till vänster är photoshopad (retuscherad). Ser ni skillnaden?
Kanske inte så stor, men väldigt betydelsefullt. Visserligen kan man ju inte helt säkert veta om bilden till höger är retuscherad ändå, men att gå ut med det på det här sättet gör att man känner sig rätt snygg ändå när man ser att även superstjärnor visar upp sig så som de faktiskt ser ut. En trend månntro? I så fall borde den verkligen tas upp och anammas av fler stjärnor och kändisar!

Hade (bl.a) mediekommunikation idag och vi fortsatte där vi slutade igår- läsa upp tal som presskonferens. Det var länge sedan jag kände mig så dålig, bortglömd och avundsjuk. Det högst prisade framförandet hade samma ämne som min grupp och medan alla andra hyllade framförandet och hur bra det var, satt jag tyst och tyckte att det var bland de sämsta framförandena. Det var inget fel på innehållet och de hade en intressant vinkel och lösning på det hela, men allt kändes så överdrivet. Sen stämde inte all fakta och det är minst troligt att ”kunden” faktiskt skulle framföra ett pressmeddelande på det här sättet. Jag känner mig så elak som känner så, speciellt eftersom jag alltid sett en av framförarna som milslånga vägar bättre än mig på allt jag någonsin försökt komma på. Men jag tror och hoppas inte att det var därför som jag inte gillade framförandet, i så fall är det omedvetet. Som sagt tyckte jag om principen och grundstommarna i talet, men det var överdekorerat. Allt var så väldigt mycket att det kändes lite plastigt ett tag, ändå tyckte precis alla (i alla fall alla som jag hört yttrat sig) att det var hur brilliant som helst och läraren sade att man fick gåshud och liknade talarna med Martin Luther King. Vad ska man säga? I suck. Förutom att sitta där i ca 1½ timme och känna mig som en idiot, har jag även tappat någon* annans mobil i ostsoppan som serverades till lunch idag, tappat ett äpple i golvet och bara känt mig allmänt borta.

Jag sitter här och beter mig som en liten skitunge, men det får man göra ibland om man gör det på egen hand. Det är i alla fall för mig ett sätt att inse min egen dårskap.