Gråt dig en flod vila på
När vi stannar kvar vid strandkanten då
Vi ska se dig få färdas på salta vatten
In i den svala och tysta natten

Det borde inte få finnas på riktigt
Att någonsin mista något så viktigt
En orättvisa så ojämförbar
Ett tomrum som inte kan lämna nåt kvar
Vi fyller med saknad och minnen
Bedövning för alla sinnen

Det får vara glädje, det får vara sorg
Bara trygghetens murar får bilda vår borg
Jag vet du vill vara ifred
Men minns att min vänskap är bred

Med tiden det kommer att lätta
Den tyngd som fästs vid ditt hjärta
Det finns inte ord nog till tröst
Det finns ingen inre röst
Som säger hur du ska göra
Med minnen så långa och sköra

Jag hoppas att allting jag skrivit
Inte bara är ord som blivit
Allt för långa att lyssna på
Hoppas du inte ser det så

Glöm ej jag alltid kan ge dig ett öra
Om det finns nånting du vill jag ska höra
Minns att jag alltid ska vara din vän
Oavsett vad som händer sen

Tillägnad en mycket speciell och underbar människa, min vän.