Inatt drömde jag en fantastisk dröm. Jag drömde att jag alldeles lycklig! Jag var jättelycklig i min dröm och även om det hände en massa konstiga saker som inte alls går ihop sig, så minns jag så starkt att jag var alldeles jättelycklig. Nu ska jag berätta varför det är sorgligt. Det är sorgligt för att jag minns inte hur det känns att vara lycklig. Jag minns det inte sedan innan drömmen och jag minns inte hur det faktiskt kändes i drömmen heller. Jag minns att jag var lycklig, men inte hur det kändes. Jag har något att berätta för en alldeles ny nära vän. Jag måste berätta varför jag var så lycklig i drömmen, mer än vad jag sa ikväll. Det är bara det att jag helst inte vill säga det på telefon, utan hellre när vi ses, bara vi två. Jag spricker snart om jag inte får berätta, speciellt med tanke på vad vi pratade om ikväll. Jag har berättat för mina närmsta vänner, alla utom henne. Inte för att jag är orolig för henne, utan mer för att jag verkligen vill vara säker på hur det är. Hon tycker säkert bara att det är kul, men jag är ändå liiite orolig att jag ska verka konstig. Jag behöver kunna prata med henne om det här, speciellt med tanke på att hon har flyttat nu och bor på ett ställe där man liksom inte kan prata allt för högt om tjejsaker.

Inatt drömde jag att jag var alldeles lycklig! Det var något nytt.