Idag har jag plockat fram adventspynt; stjärna, röda band till gardiner och krukor samt fixat advents ljusstaken med mossa o allt! Det blev riktigt fint faktiskt. Känns dock lite konstigt att ta fram massa julpynt på egen hand, ingen annan är här och rör till eller fixar. Ingen som är här och får njuta av det mysiga. Inte så mysigt helt enkelt…

Har funderat så himla mycket de senaste dagarna på mitt förhållande med min pojkvän. Jag älskar honom verkligen. Jättemycket. Det är bara det att det är  så svårt att vara ifrån varandra. Det var knappt en vecka sedan vi sist sågs och det känns som en hel evighet. Jag har sett på en massa serier och kärleksfilmer av olika slag sen dess och det är som att nå upp till ytan och att kvävas på en och samma gång. Jag saknar den där pirriga, lite nervösa känslan som jag kände i början när vi blev tillsammans- förälskelsen. När man var spänd och förväntansfull och allt var mycket mer intensivt. Inte för att jag inte uppskattar det vi har nu, men just nu vet jag inte riktigt vad vi har. Jag vet inte hur länge jag kommer att orka fortsätta så här. Visserligen kommer jag ju att flytta hem i vinter, så lite närmre varandra kommer vi att komma, men vi kommer fortfarande att vara skilda åt. Och med tanke på all tid jag kommer att behöva lägga på jobb, studier och flytt, så lär det tyvärr inte bli mer tid över till att ses då än vad det är nu. Känner mig bara ännu deppigare när jag tänker på framtiden. Om allt nu går som planerat så kommer han vara kvar i Stockholm minst fyra år till, och jag i Uppsala fem år. Visst, Stockholm och Uppsala är rätt så nära varandra, men jag vet inte om det kommer att räcka. Vi har olika planer och jag vet inte riktigt vad för planer han har.

Häromdagen när jag skulle lyssna på lite härlig feel-good-musik upptäckte jag hur deppig min spotify-lista egentligen är. Nu har i alla fall feel-good-genren fått tillökning i listan. Hör på denna och må lite bättre!