Är idag fortfarande irriterad på gårdagens händelser samt nya som jag inte orkar berätta mer om än så. Förutom att jag är irriterad är jag besviken, ensam och ledsen. Orkar verkligen inte med det här nu. Om jag lyckas ta mig igenom det här hel så vet jag inte vad som har hänt med den här världen. Det vet jag visserligen inte ändå. I alla fall så är det lite sovmorgon imorgon innan det är dags för skola och sen vet jag ärligt talat inte riktigt varat jag ska ta vägen. Jag har sagt en sak till alla runt omkring mig, men jag vet inte riktigt vad jag vill just nu. Har du någonsin känt som att varje andetag fört dig ett steg närmare marken, att hjärtat slår så hårt att de skulle kunna hoppa ur bröstkorgen, att det svider så på kinderna för att saltet från tårarna börjat torka? Så känns det nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen och inte om jag ens ska våga kliva utanför dörren. Lättast vore det att bara sitta här tills saltet är helt torrt och går att skrapa av.

Har haft en lugn dag idag. Inget särskilt har hänt. Bara en underlig ensamhet som förföljt mig sedan jag vaknade imorse.
Pappa kom hem nu. Får se om det händer något. Får se om jag gör något. Mobilen ligger på sängen och jag väntar på att någon ska ringa. Väntar på att någon ska ringa så att jag kan få lägga på. Kalla mig dum, elak, vad du vill. Det är så det är.

Sitter i sängen med en glödhet dator på solbrända ben. Borde egentligen läsa på mer inför historian imorgon, men jag måste verkligen pausa och skriva av mig lite. Är så himla irriterad på en massa saker just nu. Till och börja med så är jag irriterad på Mondial assistance och Airfrance. De vill nämligen inte hjälpa till med en reseförsäkring som jag inte har eftersom det inte gick att göra via deras hemsida eftersom det är något fel på den (det har de själva sagt). Så nu är jag riktigt irriterad på att allt krånglar så. Det sorgliga är att jag inte riktigt vet vad jag ska glädja mig åt just nu. Få se… var hos tandläkaren idag och det gick riktigt bra, det gick hyfsat bra på matte C nationella provet, har övningskört med pappa och ätit muffins på textkommunikationen utomhus i solen. Tillbaka till irritationen. Har bränt mig på armar och ben, min pojkvän svarar inte på telefonen, ingenting går som jag vill och i min klass finns alltför många bitchiga barn som inte vill lyssna eller ens försöka förstå sig på mig. Snälla, låt mig vara ifred!

Bra att veta: den som säger ”tålamod är en fiskares bäste vän”, nu ligger riktigt illa till!