Jag vet något som inte du vet. Visserligen vet jag en massa saker och du vet en massa saker som inte jag vet, men det här är något som jag inte vet om jag vågar berätta. För mig är det en av de mörkaste stunderna i mitt liv och jag vet inte riktigt varför jag kom att tänka på det nu. Jag tror att jag saknar dig och jag vet inte varför men just nu mår jag inte alls bra. Det är ganska underligt egentligen för jag har inte känt mig så här tidigare idag. Jag har varit lite seg och så, men just nu är jag så fruktansvärt opepp på allt omkring mig. Jag skulle bara vilja försvinna någonstans och dyka upp igen när det är över. Var inte orolig, jag vet att det kommer gå över. Jag vet det, men jag vet inte om det är så mycket till tröst just nu. Lite kanske. Just nu känner jag mig deppigare än på länge. Det kommer väl perioder i livet, antar jag, där det känns pissigt en stund och jag vet inte om det är så mycket att göra åt. Det som stör mig mest just nu är egentligen inte det pissiga i sig, utan att jag inte kan prata med dig om det, för du är inte här. Du är varken här eller i telefonen. Jag vet att jag kan nå dig om det är något akut, men jag vill inte störa och avbryta dig när du är iväg och har kul med dina kompisar. Jag ville bara att du skulle höra när vi pratade förut att det var något som var fel. Jag ville att du skulle fråga om det var något så jag kunde säga nej, alternativt ”vi tar det sen”. Fruktansvärt själviskt, jag vet. Ibland är känslorna väldigt själviska och ibland bryr de sig inte ett dugg om mig. Egentligen handlar det bara om att jag vill att du ska förstå när något är fel. Problemet är väl att jag inte har så lätt att förstå det själv alltid. Än mindre vad det beror på. Hur som helst, jag tror det skulle kännas bättre om du var här, jag längtar tills du kommer hit.