Okej, jag är rätt deppig nu. Man får vara det ibland, tycke jag. Speciellt när man får veta att man lagt ned en massa arbete i onödan på att få högsta betyg och sen räknas det ändå inte med. Hade jag vetat det från början hade jag inte läst kursen på universitet, utan på komvux istället. Det är det som stör mig mest- varför visste jag inte det? Varför tog jag inte reda på det här innan? Hade jag gjort det hade jag kunnat få ett högre meritvärde än vad det nu kan bli. Jag går miste om ungefär 0,1 poäng, vilket är ganska mycket och väldigt avgörande. Om det här visar sig vara avgörande (vilket jag tyvärr tror att det är) till hösten vet jag inte vad jag gör. Sätter mig ned och dör eller nåt. Bara sätter mig ned och klipper till mig själv för att jag är så dum och klantig och naiv och otillräcklig. Jag önskar jag hade kunnat skylla på någon annan än mig själv, men det här är bara mitt eget fel. Bara mitt. Det hade i och för sig inte gjort någon skillnad på pappret och jag hade väl troligtvis mått lika dåligt ändå. Ilskan och besvikelsen hade väl bara varit riktad åt ett annat håll.

Det värsta är att jag för några dagar sedan gjorde det där som jag lovade mig själv att jag aldrig skulle göra. Jag brukar alltid lova mig själv att inte ha några förväntningar på det jag gör för att slippa bli besviken. Att inte tro att det kommer gå bra, för det blir jobbigare då om det går fel. Om man inte har några förväntningar på något så blir man inte besviken, utan det kan bara bli positiva överraskningar. Jag vet att det låter som en extremt deppigt sätt att tänka på, men jag trivs med att ha det så. Ändå bröt jag min egen regel. För några dagar sedan när jag satt och räknade ihop mitt meritvärde (betygspoäng) och jämförde det med tidigare antagningspoäng och gjorde teorier om hur mina chanser var att komma in, så gjorde jag det där som jag inte borde gjort. Jag såg ljuset i tunneln. Jag såg möjligheten att jag skulle kunna komma in. Fel. Fel, fel, fel. Jag visste inte hur jag skulle räkna och räknade såklart fel. Det spelade ingen roll att jag fått A i den ena kursen eftersom den ändå inte skulle räknas med. Mitt meritvärde blir därför lägre och den där möjligheten som svävade framför näsan för några dagar sedan är nu bortblåst med vårvindarna som härjar här utanför.

Så, bye bye landskapsarkitekt!