Hejsan!

Nu är det dags igen- ett nytt inlägg sjunker in i bloggen. Det har hänt en hel del sist. Har fått ett till syskon (!), avslutat universitetskurserna om konst, design och bild. Har tagit över farmor och farfars växthus och är nu härskare över tomat-, gurk-, och en-massa-annat-grönt-odling. Just det, har ju påbörjat en utbildning till landskapsingenjör, flyttat, och bestämt mig för att ta studieuppehåll, flytta hem, jobba och läsa på komvux. Allt för att jag ska ha en möjlighet att komma in på landskapsarkitektprogrammet i Ultuna (Uppsala) nästa höst. Har redan nu börjat läsa på inför vårens högskoleprov, har köpt bok och allt!

Det har varit en ganska jobbig höst på många sätt. Sedan jag kom in på den utbildningen jag går nu, har jag hela tiden (mer eller mindre) längtat efter och hoppats på att få komma in på landskapsarkitektprogrammet. Jag var retligt nära (5:e reserv). Så i stort sett hela hösten har jag gått och velat med hur jag ska göra. Till slut bokade jag ett möte med studievägledaren på skolan och hon hjälpte mig verkligen att räta ut alla krokiga tankar i mitt huvud. Så nu har jag bestämt mig för att flytta hem och satsa allt på en framtid som landskapsarkitekt. Lägenheten är uppsagd, abonnemang och avtal likaså. Nu är det ”bara” att skaffa sig ett jobb… har börjat ringa runt lite den här veckan och det ser väl sådär ut. Inga ja, inga nej, bara ”hör av dig senare”. Upplever ändå mycket mer och positiv respons än när jag bara klickade iväg en massa mail hit och dit; stort tips till alla er som också söker jobb: ring eller gå dit!

Ja, det var väl en tårtbit av all jobbighet. Utöver det så har jag saknat min familj väldigt mycket, speciellt min yngsta lillebror som är så liten. Också min pojkvän förstås. Han bor i Stockholm nu. Han läser till Arkitekt och verkar ha hittat rätt. Det tråkiga är att han har lite svårt att hitta till mig, och jag till honom. Det är ju liksom 50 mil mellan oss och en hel evighet tills det är över. Jag vet inte riktigt hur det kommer att gå, allt det där vardagliga som vi hade tillsammans när vi bodde hemma är inte vardagligt längre. Vi har ingen vardag tillsammans, bara stunder då och då.

Det är ganska sent nu och jag är lite trött, men jag har saknat bloggandet lite grann. Jag ska nog börja igen. Strukturera upp mina tankar lite grann och spara dem för framtida nöjen. Tills nästa inlägg: tack för den här gången.